Tussigull och puttigull....
Tussigull, Puttigulli, matte är så tramsig. Tussa mig hit och dit. Jag heter ju faktiskt Mille. Vem vill vara ett tussigull?
Jag är ju stor och stark. Fast hon är söt när jag får stora söttbullar. Eller köttbullar som det egentligen heter.
Men mycket får man stå ut med som hund.
Kan man anmäla detta till djurinspektörerna kanske? Lillvalpens kalsonger skulle jag visst prova. Nytt mode, sa matte och log.
Iband kan jag inte ens kissa förrän man dyker upp som ett frimärke.
Ser ni att någon ritat dit en fejkad prick. Ja man vet inte om man ska skratta eller gråta. Här är det min hundvakt, små valparnas pappa Anders som skojat lite med husse och matte. Det tog en vecka innan hon upptäckte. Där ser ni vilken koll hon har, suck.
Fast det är ju bara att skratta åt allt. Mitt liv är egenligen perfekt. Äta, mat, äta mat, äta mat och äta köttbullar.
Inte precis hett om öronen har det varit den senaste tiden. Riktigt kallt om tassarna. Men roligt med snö. Allt luktar så gott på marken och man kan bara spåra och spåra. Matte gnällde för hon tyckte att jag drog så mycket. Inte mitt fel att de var halt ute och hon slog sig inte alls trots att hon helt plötsligt låg på marken. Skyll på sandbilen.
Jättetrött blir man av all snö. Jag erkänner att det är jag som bitit i soffan men det var när jag var liten valp. Nu skulle jag aldrig göra så. Jag är mer mogen valp nu.
Kommentarer
Trackback
