Här är jag igen...
När ni trodde att jag slutat för gott att skriva så här jag här igen. Jag vet att ni har saknat mig och jag skyller bara på min matte som varit så upptagen. Hon sa i våras att allt blir så bra när vi flyttar in i vårt nya hus. Men jag tycker inte att det varit så bra. För familjen har varit så upptagen. Det har målats och städat så jag blivit alldeles yr.
Till och med små valparna har fått vara med och renovera. Inte ens de har haft tid och leka med mig.
Fint har det blivit i vårt hus i alla fall och det har blivit lite bättre nu.
Så jag får erkänna att jag trivs riktigt bra. Fast matte sa häromdagen att vi kanske måste flytta igen eller något om hund till salu på blocket. För grannarna klagade på att jag sprungit omkring i deras trädgårdar. Vadå jag såg mig bara lite omkring. Helt naturligt att man vill se se sin omgivning. Om nu den hundrädda tanten står och viftar med armarna så är det faktiskt inte så lätt att tolka vad hon vill. Jag trodde faktiskt att hon ville att jag skulle komma in i hennes vardagsrum. Jag lovar att jag inte rörde något. Sedan är de så roligt i hennes trädgård att jag var tvungen att gå dit flera gånger. Jag ville bara hälsa på hennes katt inte så mycket att tjura för. När matte lugnat ned sig så har de kommit överens om att bygga ett staket och nästa vecka ska det komma en massa virke till husse.
Något annat konstigt som har hänt, är att små valparna har fått en ny liten valp. Nu blir det kanske lite svårt att hänga med för det är inte min matte som fått en liten valp. Utan ungarnas pappa och Linda. Ni vet mina roliga hundvakter som inte alls har tid med mig längre. Hur konstigt som helst. Den låter så annorlunda ibland och då måste jag skälla och varna Anders och Linda ocn när jag skäller så låter den ännu mer. Väldigt söt liten pryl men så konstig som bara skriker. Fatta hur högt det blir i mina ögon. Nä världen är inte som den brukar vara längre.
Men matte och husse har faktiskt börjat hitta på en massa saker med mig nu igen. Vi är ute och cyklar, drar gummidäck och joggar. Ni vet när matte tar på sig ett par tajta svarta byxor som husse tycker att hon får fin rumpa i och som hon sedan förstör genom att sätta på sig en sele så det ser ut som hon har på sig en blöja. En joggingsele som gör att jag får dra matte hela vägen när vi springer. Även om hon är tung så är det jättekul. Speciellt när vi springer i nedförsbackar och matte skriker som bara den. Jag tror att hon skriker för att jag ska springa ännu fortare så då gör jag det. Hon gillar inte när jag springer efter kaniner rakt in skogen för då skriker hon i högan sky så att det blir riktigt pinsamt. Ibland får vi upp så hög fart att husse nästan inte hänger med. Hon blir snabb min matte när jag lär henne att springa. Annars när vi är ute går så ska man behöva gå så fint och inte dra. Men när selen åker på då drar jag.
Midsommarfina, matte och husse.
Lilla jag...
