Roadtrip till Värmland...
Ja vår djurvärld är inte så enkel direkt. Förr när vår gamla katt Sessan levde var det ju hon som var högst i rang... tills kaninen Freja kom. Hon var en liten pyttekanin har jag hört, men i sitt och Patricias rum bestämde minsann hon. Hon skulle vakta sin älskade Patricia. Spooky skyndade upp i fönstren när hon kom in där. Sen kom då jag, Balder :-) Jag gjorde som Freja; regerade i mitt rum. Tills katten Sunna kom (då hade Sessan varit borta i ett år...)Sunna är en pojke trots namnet. Vi har haft långa mätningar vem som ska regera. Först regerade jag och sen blev det han. Nu är det nog rätt lika, men när vi börjar slåss alltför mycket så särar matte på oss och stänger dörren. Sen ligger hon på golvet hos mig och kelar jättelänge. Hon säger att jag är hennes bästa lilla gris <3
Men så är det ju. Man kan gapa hur mycket som helst till Sunna och mig, det hjälper inte. Vi kan många ord: Backa, stanna, sitt och tass :-) Men att sluta bråka när matte gapar och skriker... det kan vi inte. Så då måste dörrar stängas.
Och ibland kommer hundar hit! Huamejan! Dom (jag mena ni!) skulle äta upp mig om ni fick möjlighet. Och katter skulle bita er och klösa och ni skulle ge igen. Bara att sära på och stänga dörren.
Oj då det här blev ett långt inlägg om mina filosoferingar. Men men, där ser man att även en kanin kan filosofera ;-) Och du är väldigt fin Mille. Hängande öron som jag och så svartvit. Jag kan titta på dig genom fönstret nästa gång du kommer hit :-)
Och min mat får du inte ta för då biter jag dig ;-) Eller så äter jag upp din mat, för jag brukar äta kattmaten även när den heter Royal canin, eller kanske speciellt då, för det är ju ett häftigt namn. Kram på dej. Matte säger att hon tyckte att det var så kort stund hon träffade dig så hon kommer nog och hälsade på dig så småningom.
Ooops vilken lång kommentar. Jag har lite racer inne i hjärnan och då blir det så där. Förlåt.