Roadtrip till Värmland...

Häromdagen sprang matte fram och tillbaka här i lägenheten. Jag kände på en gång att det var något på gång. Jag blev faktisk lite nervös. Hon tog fram en väska och lade sina kläder i. Jag tyckte det var onödigt så jag försökte lägga tillbaka dem. Men matte var bestämd och lade i dem igen. Sedan fyllde hon hela bilen med väskor och saker. När hela flocken var samlad körde vi iväg. Sedan körde vi och körde. Körde och körde. Herregud hur långt ska vi egentligen? Jag fick massor av spring i benen och öm i hela svansen. När vi äntligen var framme så var det mörkt och vi var långt ute på landet. Jag kände mig helt lost. Men jag kände faktiskt igen gamla gumman med flätor. Mormor var det ju. Hon brukar ge mig korv och prata snällt med mig. Sedan har hon en busig hund. Förra gången vi sågs så hade vi jättekul. Men jag fick en konstig känsla redan när jag kom in i huset. Hunden Bosse var sig inte riktigt lik. Han var jättearg. Jag har ju inte gjort honom något.
Visserligen åt jag upp hans mat och lekte med hans leksaker. Men hallå,tagga ner grabben.
Vi som hade så kul sist. Hur kunde allt bli så fel? Det kändes som Bosse ville äta upp mig ibland.
Man blev trött av allt bråk.
Men det fanns en del andra roliga saker där. Springa i skogen och bada i sjöar.
Nä matte jag är inte smutsig, jag är lycklig.
Stundom hade vi lite kul. Men vi hade så svårt att komma överens att matte till slut körde hem. Jag som tyckte det var så roligt att grilla korv i skogen och äta sockerkaka. Förlåt lillmatte att jag tog din korv och sockerkaka. Får väl även säga förlåt till mormor för jag tog hennes smörgås. Men ibland är man bara lite hungrig. Men till Bosse säger jag inte förlåt för det var faktiskt han som startade alla bråk.
Vi får hoppas att det blir roligare nästa gång vi ses.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Balder

Ja vår djurvärld är inte så enkel direkt. Förr när vår gamla katt Sessan levde var det ju hon som var högst i rang... tills kaninen Freja kom. Hon var en liten pyttekanin har jag hört, men i sitt och Patricias rum bestämde minsann hon. Hon skulle vakta sin älskade Patricia. Spooky skyndade upp i fönstren när hon kom in där. Sen kom då jag, Balder :-) Jag gjorde som Freja; regerade i mitt rum. Tills katten Sunna kom (då hade Sessan varit borta i ett år...)Sunna är en pojke trots namnet. Vi har haft långa mätningar vem som ska regera. Först regerade jag och sen blev det han. Nu är det nog rätt lika, men när vi börjar slåss alltför mycket så särar matte på oss och stänger dörren. Sen ligger hon på golvet hos mig och kelar jättelänge. Hon säger att jag är hennes bästa lilla gris <3
Men så är det ju. Man kan gapa hur mycket som helst till Sunna och mig, det hjälper inte. Vi kan många ord: Backa, stanna, sitt och tass :-) Men att sluta bråka när matte gapar och skriker... det kan vi inte. Så då måste dörrar stängas.
Och ibland kommer hundar hit! Huamejan! Dom (jag mena ni!) skulle äta upp mig om ni fick möjlighet. Och katter skulle bita er och klösa och ni skulle ge igen. Bara att sära på och stänga dörren.
Oj då det här blev ett långt inlägg om mina filosoferingar. Men men, där ser man att även en kanin kan filosofera ;-) Och du är väldigt fin Mille. Hängande öron som jag och så svartvit. Jag kan titta på dig genom fönstret nästa gång du kommer hit :-)
Och min mat får du inte ta för då biter jag dig ;-) Eller så äter jag upp din mat, för jag brukar äta kattmaten även när den heter Royal canin, eller kanske speciellt då, för det är ju ett häftigt namn. Kram på dej. Matte säger att hon tyckte att det var så kort stund hon träffade dig så hon kommer nog och hälsade på dig så småningom.

2013-11-02 @ 17:01:27
Postat av: Moncan

Ooops vilken lång kommentar. Jag har lite racer inne i hjärnan och då blir det så där. Förlåt.

2013-11-02 @ 17:02:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0